Anledningen till att jag nu har skrivigt och dragit ihop tre recensioner i en är för att jag känner lite skuldkänslor att jag inte har uppdaterat filmrecensionerna på ett tag så jag gjorde en liten skräck special som ursäkt och får helt enkelt ge mitt ord att jag ska skärpa mig.

The unborn

The unborn släpptes den 23 januari i år på bio i Sverige och är skriven och regisserad av David S. Goyer som bland annat har skrivigt Blade filmerna, Batman begins och Batman the dark knight. Så förväntningarna var rätt höga för mig när jag såg att han hade skrivigt en skräckfilm. Jag fördjupade mig inte så mycket mer i efter forskandet av filmen utan beslutade mig bara för att se den.

Filmen handlar om Casey Beldon (spelas av Odette Yustman) som får en kvadrat decimeter stor spegel krossad mot sin tinning i början av filmen av sin grannes märkliga son som inte säger något mer än " jumby wants to be born". Dagen efter skadan börjar hennes ena öga långsamt ändra färg från brun till isande ljusblå, hon börjar dessutom se saker som sakta börjar få henne att tvivla på sitt eget sinnestillstånd. Hon ser skrikande barn, demoner och även hennes egen mor som tog livet av sig när Casey var ung. I ett desperat försök att bli av med hennes plågoandar söker hon hjälp tillsammans med sin väninna av en gammal dam på ett äldreboende och den judiska prästen Sendak som spelas av ingen mindre än Gary Oldman.

I början av filmen började jag misstänka att filmen skulle bli en vanlig amerikansk mes skräckis. Men de tankarna skulle jag få ångra att jag haft, för plötsligt kommer det halva filmen byggt upp stämning för monster, demoner och deformerade människor som är i klass med skräckgeniet John Carpenters sjuka sinnesbilder. Även om jag blev glatt överraskad när Gary Oldman ploppade upp i filmen under andra halvan skulle jag ändå bli besviken på honom. Av någon anledning kändes det som att han var helt oengagerad i sin roll och gjorde filmen endast för pengarnas skull och även om filmens olika skräckklimax var extremet bra så kunde dem varit fler och börjat tidigare i filmen, för även om filmens första halva består av ett fåtal gubben i lådan moment som visserligen får ens hjärta att sparka adamsäpplet och är vad jag misstänker en del som endast är avsedd för att bygga stämning så är den under vissa stunder aningen långtråkig i onödan. Hade filmens första halva varit lika bra som den andra halvan skulle den nog vara i klass med REC.


7/10
Jag ger filmen 7/10 på grund av dels långsamheten i början och Gary Oldmans brist på engagemang dels andra skådespelares brister. Men filmen är helt klart sevärd.

Eden lake

Eden lake hade biopremiär den 2 januari i år och den skrevs och regisserades av James Watkins. Jag har sett mycket marknadsföring över internet för den här filmen och har också sett den på bensinmackar i hyrfilmshörnan. Så jag beslutade mig att ta och kolla upp vad det var för film, jag såg då under min korta efterforskning att den hade en hel del unga skådespelare jag sett mycket av på senaste tiden. Bland annat Jack O'Connell (Skins) och Thomas Turgoose (This is England), men det var faktumet att Jack O'Connell enligt mig är väldigt bra på att spela obehaglig och sinnessjuk som jag tillslut bestämde mig att se filmen.

Eden lake handlar om det lyckliga paret Jenny (Kelly Reilly) och Steve (Michael Fassbender (Hunger)) som har beslutat sig att på sin semester campa vid den vackra sjön Eden lake. Men friden blir kort när ett gäng ungdomar kommer till sjön och stör paret. Till en början verkar ungdomarna ofarliga man ändå irriterande när dem provocerar Steve nära till vansinne, men efter ett tag går ungdomarna för långt när de stjäl parets bil och när Steve och Jenny ska konfrontera dem går någonting snett och det slutas med att paret måste fly för sina liv genom skogen med gänget och deras sinnessjuka ledare Brett hack i hälarna.

Eden lake kanske inte skrämmer mig så mycket men den får helt klart pulsen att gå på högvarv. De känslosamma dilemman som paret och gängets medlemmar upplever är väldigt detaljerade och man kan inte låta bli att tycka synd om inte bara paret utan även medlemmar i ungdomsgänget när de sakta börjar inse att deras ledare är galen. I Eden lake garanteras du att sitta på helspänn från i stort sett början till slut. Slutet på filmen vilket jag inte ska spoila är helt suveränt och man lämnas med känslan av att filmen man just sett inte kommer lämna ens minne i första taget.

Jag ger filmen 9/10 och inte 10/10 endast av anledningen att det inte var en helt fullbordad skräckfilm men det var utan tvekan den bästa thriller jag har sett på mycket länge och den kommer helt klart att införskaffas till min filmsamling.

The uninvited

The uninvited visades för första gången på svensk bio för ungefär två månader sedan. Manuset är skrivet av Craig Rosenberg, Doug Miro och Carlo Bernard tre personer som jag aldrig har hört talas om förrän efterforskningen på den här filmen. Filmen är också regisserad av dem engelska bröderna Guard som heller inte har verkat gjort nått stort eller omtalat. Hur jag fick för mig att se The uninvited vet jag inte riktigt för jag har inte sett någon reklam på den eller hört talas om den från några andra recensenter eller tv-program.

Filmen handlar om den unga Anna (Emily Browning (Ghost ship)) som har precis släppts ut från mentalsjukhus vart hon tvingades in på grund av ett självmordsförsök som utfördes efter att hon sett sin sängliggande mor brännas inne. När hon kommit ut igen har hennes mors sjuksyster blivit hennes styvmamma (Elizabeth Banks (Swept away)) och Anna börjar ganska snart märka att hon uppför sig märkligt mot henne och hennes syster Alex (Arielle Kebbel). Ganska snart börjar Anna och Alex granska deras styvmammas bakgrund och inser att massor av information hon berättat för dem är falsk och rätt snart går det upp för Anna på grund av en massa syner och skrämmande verkliga hallucinationer om spöken och andar att det är hennes styvmamma som dödat hennes biologiska mamma för att ta hennes plats.

The uninvited är som jag upptäckte av efterforskningen som jag gjorde efter jag sett filmen en simpel remake av den koreanska filmen A tale of two sisters (2003) detta förklarar enligt mig varför jag inte hade hört talas om manusförfattarna eftersom dem inte hyr in någon känd manusförfattare för att skriva en remake. The uninvited skulle från början heta A tale of two sisters men dem ändrade namnet eftersom det redan finns en amerikansk film från 1944 med det namnet. Filmen i sig är väldigt bra enligt mig och innehåller många bra gubben i lådan moment och ett enormt bra slut. Men eftersom det är en amerikansk remake och det är just på grund av onödiga remakes som jag spottar lite åt den amerikanska filmindustrin eftersom det verkar som om dem endast gör remakes för att lata amerikaner inte ids läsa subtitles. Fler exempel på remakes är tillexempel filmerna the grudge, the ring och inte minst Quarantine som är en remake på den otroliga filmen REC som är en av mina absoluta favoriter vad det gäller skräckfilmer.

6/10

Filmen är bra och hade det inte varit en remake så hade den fått betydligt bättre betyg troligast en 8. Men det är också andra element i filmen som gör att den inte får så högt hade det inte varit för filmens slut så hade den inte varit så bra som den är. Men det låga betyget är mest pågrund av mitt eget hat mot remakes, så se filmen om remakes inte är ett problem för dig filmen är helt klart sevärd.


-Kalle Andersson

När jag först fick höra att Neil Gaimans bok Coraline skulle bli film blev jag självklart nyfiken för jag har hört mycket bra om boken från vänner och bekanta, och jag funderade länge på att läsa boken själv men jag tappade tanken av anledningar jag inte längre kommer ihåg. Jag var som sagt nyfiken på filmen men efter att jag fick se att det var Henry Selick (mannen som tillsammans med Tim Burton skapade klassikern Nightmare before christmas) som skulle göra screenplay och regissera så kunde jag knappt bärga mig att se mästerverket.

Filmen Coraline som visades på bio för första gången i Sverige den 15 maj i år är en äventyrs, fantasi och familjefilm som handlar om den modiga flickan Coraline Jones vars röst spelas av Dakota Fanning (Världarnas krig). Coralines familj har just flyttat in i ett nytt hus som har gjort att Coraline har tvingats lämna sina vänner bakom sig. Hennes vardag är nu grå, tråkig och hon störs av den konstant pratande och irriterande grannpojken Wybie som inte vill lämna henne ifred. Allt detta ändras när hon hittar en lite dörr i väggen som leder till en annan värld nästan identisk till hennes bara mycket bättre och folk har knappar som ögon. Men nått verkar konstigt med hennes "andra mamma" och snart blir den nya världen en otrevlig plats som hon får svårare och svårare att lämna.

Coraline är som jag misstänkte innan jag såg den ett mästerverk av högsta klass. Eftersom jag inte har läst boken vet jag inte vad som lämnades utanför men det som lämnades i är rent guld enligt mig för det går inte att slita ögonen från TV:n. I början av filmen trodde jag dock att det inte skulle bli så läskigt som vissa kapitel i boken som beskrevs för mig av  min väns flickvän på grund av att det är en familjefilm, men jag hade fel mot slutet sitter man konstant på helspänn och jag rekommenderar inte att någon förälder låter sitt barn se Coraline själv första gången för jag tror att den kan på vissa ställen bli lite obehaglig för barn.

Jag ger filmen 9/10 för även om filmen var helt otrolig så tilltalade den inte mig personligen på ett sådant sätt att den kan få högst betyg, detta kan ju dock bero på att den är anpassad för barn. Men missa inte den här filmen den är som jag sagt upprepade gånger under recensionen ett mästerverk som jag utantvekan ska köpa till min filmsamling när den kommer ut på dvd.


-Kalle Andersson