Yeasayers platta "All Hour Cymbals" är den skivan som jag lyssnat på mest den senaste tiden, utan tvekan. Om sanningen ska fram så gav jag inte denna skiva en ärlig chans när den släpptes 2007. Jag kommer ihåg att jag "skummade" igenom skivan utan något intresse för att ge den som sagt, en ärlig chans. Jag var inställd på att det var ännu ett "indie rock" band att addera till högen.

När jag nu för ungefär 2-3 månader sen tog fram skivan igen för att lyssna igenom det så var det som en stor jävla käftsmäll rakt över käken. Hur i helvete kunde jag missa denna underbara skiva?

Det är en helt underbar blandning av indie rock / experimentell rock och modern psykadelisk rock. Det är svårt att placera detta band, eftersom jag tycker dem har utvecklat ett eget ljud. Men om man ska försöka sig på att jämföra detta band med något annat så blir det lätt orättvist. Men jag gör det ändå. Yeasayer känns som att man tagit lite av Grizzly bear, Animal Collective och en gnutta av TV on the radio. Men även så skulle jag inräkna Talking Heads och Roxy Music.

11 låtar finns på skivan och öppnigslåten "Sunrise" är utan tvekan en av skivans höjdpunkter.




Handklappningarna ekar igenom hela låten och basgången är riktigt riktigt grym. Låten har en skön "World music" känsla över sig. Känns som att jag dansar med indianer runt en camp eld och av en slump mitt i Jungeln när man slår igång låten.

När jag lyssnar på "Sunrise" så får jag starka Fallout 2 vibbar, är liknande "World Music" / "Jungel" musik. (Om ni har spelat Fallout 2 så förstår ni hur jag menar)

Skivan fortsätter med detta stuk. Detta är verkligen experimentell rock utan dess like. Här blandar man friskt in olika musik genrar och kultur influenser utan att det blir grötigt. Dessutom tycker jag att det är en härlig futuristisk känsla över skivan och det känns lite Avant-garde över det hela.




Det är svårt att beskriva hur detta band låter. Det är förbannat svårt. Så jag föreslår att alla som gillar musik och har ett öppet sinne för nya upplevelser, ska köpa denna skiva direkt.

Detta är min första Skivrecension. Jag tänkte först inte betygsätta skivorna eftersom att det är så svårt. Men jag försöker mig på det i alla fall. Hursomhelst, detta är något jag ska försöka göra varje dag. Men framöver ta lite mer aktuella skivor och inte två år gamla :]

Yeasayer - All Hour Cymbals 8/10

- Petter Lassi

Kan inte säga att jag varit sugen på en ny NOFX skiva direkt. Gillade inte alls förra skivan, har inte heller lyssnat mycket på NOFX. Men det var efter att jag såg dem live på West Coast Riot 2008 som jag började lyssna på dem igen.

Mina favorit skivor är fortfarande Punk in drublic och Pump up the valuum och det är det soundet jag längtar tillbaka till. Öppningsspåret på Coaster heter "We Called It America", och visst, det känns väl som en duglig öppningslåt. Känns typiskt NOFX fortfarande denna "Sparka USA i ansiktet" attityden på texterna som vi blivit vana vid. Men musikaliskt så känns låten jävligt Bad Religion då syftar jag på refrängen och "breaket".

Men inget negativt menat med det. För jag älskar Bad Religion. Andra spåret "The Quitter". Här snackar vi Pump up the valuum sound. Fy fan detta gillar jag. Får verkligen gamla NOFX vibbar av detta spår, och jag tycker det håller samma stuk under flera låtar framöver. Fast det känns ändå lite kliché över hela plattan. Inget känns speciellt höjdar bra. Man vet liksom vad som kommer att hända.




Trodde jag..Tills sjätte spåret börjar spelas i mina högtalare som heter "Creeping Out Sara". Låten är en dissning/hyllning till tvillingsystrarna "Tegan and Sara". För ni som inte vet vilka det är så är dem ett indie pop band typ.

Hursomhelst. Fatmike sjunger bland annat om att han träffar Sara backstage under en festival i Tyskland. Om att han inte är säker på att vem av systrarna det är han pratar med. Han frågar dessutom vart man kan köpa piller och om systrarna någongång har haft en trekant. Visst, jag skrattade första gången. Det är en låt som verkar vara skriven på två minuter. För det är en låt jag skippar när jag lyssnar igenom skivan igen. Den var rolig första gången. Men sen är det nog.

Jag tycker dem kunde lämnat ute skivan, släppt den på nätet och skrivit en seriös låt istället. Finns en till låt på plattan som har referens till ett hårdrocks band. Låten heter "Eddie, Bruce and Paul" kan ni då gissa vilka det handlar om? Så klart så handlar låten om Iron Maiden. Kortfattat som handlar den väl om att Paul började knarka och blev kickad sen kom Bruce med i bilden. Detta är fan en bra låt också, inte som den förra tramslåten.




Det är en helt okej skiva. Vissa låtar är riktigt bra men det är bara "Just another" NOFX skiva. Det låter väl ungefär som senaste skivan förrutom vissa spår. Om man verkligen är ett riktigt fan av NOFX så är det här säkert skit jävla bra, men jag tycker bara det är en hyfsad platta. Jag kommer säkert lyssna igenom den någon gång. Men det är inte Punk in drublic som jag lyssnar på väldigt mycket.

Gillar du NOFX, gillar du punk så väl detta en skiva du kan köpa. Det är kul att se att dem vill gå tillbaka till sitt gamla sound. Vissa låtar är riktigt bra, men vissa känns bara slarviga så det blir inte mycket mer än bara en till punkplatta. Jag ger NOFX - Coaster 6/10 i betyg.

- Petter Lassi