Recension - The Elder Scrolls IV: Oblivion
Världens bästa spel? Världens mest fria spel? Jag, Marcus recenserar Bethesda Softworks episka rollspelsäventyr.
Oblivion släpptes den 24 mars 2006 av av det amerikanska spelföretaget Bethesda Softworks.
Jaha, i början var jag lite skeptisk måste jag säga. Jag förstod inte mycket av det till en början, men efter ett tag flöt det på. Man känner en närhet, att allting lever nästan i spelet. Oblivion är en rollspelspärla, som är oerhört svårslagen. Jag måste säga att det är det bästa spelet jag någonsin spelat.
Jag hörde om Oblivion för längesedan men det var så pass längesedan att jag inte ides börja längta efter det, men så plötsligt var det bara några veckor kvar till releasen.
Framsidan kunde nästan tala med mig, "öppna mig, jag är världens bästa spel" sa den. Jag satt där i extas, tuggande fradga och om någon skulle ha sett mig skulle den personen antagligen springa och ringa till närmsta psyksjukhus.
Men det var ingen här. Det var bara jag och mitt älskade Oblivion. "Kärlek vid första ögonkastet" kan man lugnt säga.
Oblivon handlar om dig. Du börjar som en simpel fånge i en cell, troendes att all hopp är släckt börjar du tänka på ditt testamente. Men då hör du röster och tittar mot gallret. Det kommer några vakter och vid första syn på deras tryne ser man att de inte är glada över din närvaro i cellen.
En av vakterna fräser åt dig, som om du vore värd mindre än en råtta, att flytta dig längst in i cellen.
De kommer in och jag ser att de inte är ensamma. De har en man med sig och ungefär där börjar din fantastiska resa som ska pågå i dussintals dagar (om inte veckor).
Du börjar med att göra en egen karaktär som sedan ska representera dig genom resten av spelet.
En smart inledning gör att man lätt kommer in i spelet och lär sig en hel del. Du får välja ditt stjärntecken och dina speciella egenskaper som du ska använda dig av senare i spelet.
Det bjuds på en enorm variation spelande i detta rollspel. Du kan välja att följa huvuduppdragen, men det är egentligen bara en liten del av Oblivions sanna potential. Man får välja sin egen väg genom livet. Vill du smyga och sno saker så går det alldeles utmärkt. Du kan även vara lönnmördare och göra jobb av olika slag där du avrättar, folk på beställning. Man kan också arbeta inom mages och fighters guild, som erbjuder uppdrag av den mer hederliga varianten. Alla "Factions" har en egen liten saga, som är lika detaljerad och spännande som huvuduppdragens väg till slutet.
Ju bättre du blir desto svårare motstånd och det balanseras på ett smart sätt. Man får alltså senare i spelet se många nya monster, och saker på de högre nivåerna. Du kan även ändra svårighetsgraden i menyn, om du upplever att något är för svårt.
Oblivion är mycket detaljerat, med berg och enorma landskap. Man kan tydligt märka att det spelar en stor roll då grafiken i sig inte är den snyggaste.
Hållbarheten är alldeles otrolig. Som tidigare nämnt finns det en mängd vägar att ta sig genom spelet.
Tröttnar man någonsin på detta spel? Svar: Ja, men inte så att man vill byta in det eller göra sig av med det på annat vis. Utan man kan ta en paus. Sedan kan man börja spela igen.
Plus Minus
Fullständig frihet. 3rd person vyen är ju hemsk
Fantastisk atmosfär. Ful animation när karaktären springer.
Stridssystemet. Level scalingen är väldigt seg.
Underbar dialog.
Strålande grafik.
Oblivion får en tveklös 10:a av mig i betyg, och jag tycker verkligen synd om den som inte äger detta Mästerverk!
10/10
- Marcus Tapojärvi
